Vi i Chile

Vi hade riktigt kul i parken i söndags, det kommenterade Emil senast igår. Dagisväninnan Josefa var också där.

"Jag visste inte att jag var så söt" sa Andrea när hon såg den här bilden på kameradisplayen.

Andrea på taket. Ser du hästen?

Nej, sommaren verkar vägra det här året. Idag har det regnat större delen av dan och verkat mer höst än full sommar. Tur att vi passade på, Emil och jag, att smita ut i parken en stund i söndags eftermiddag när det faktiskt var soligt och fint. På bilden är Emil på väg dit. En gummirattmuff är alltid bra att ha. Hatten är pappas, men det skiter Emil i.

I morse var mamma och Efraim hos doktorn medan Emil och jag åt frukost på sängen. Emil fick för sig att berätta att kängurubarn dricker mjölk. Jag i min tur fick för mig att vara pedagogisk, så jag frågade honom vilka andra djurbarn som gör det (eller om jag möjligen sa ungar, jag minns inte). Betänketid. "Giraffbarn" Ja, och vilka andra? "Tigerbarn" o s v. Till slut kom han fram till att alla djurbarn gör det, dricker mjölk alltså. "Gör grodbarn det?" frågade jag? "Nej" "Ormbarn?", "Sköldpaddsbarn?", "Krokodilbarn?" Nej, nej och nej. Så kom förklaringen: "De dricker inte mjölk, för de är platta!"

Jag vet inte riktigt hur han tänkte där, treåringar har helt klart sin egen logik. Han vill att vi ska åka till Finsland (Finnsland?) där hans fantasivän Pappa Pomo (finns också på SVT, men jag tror inte att de är riktigt samma person) bor nuförtiden. Vi kan åka dit i buss. Men det verkar vara ett farligt ställe, för där finns bilmatadorer. Men det finns snälla matadorer också. Vi kan skjuta alla som vi inte känner och som är dumma, säger Emil.

På väg till dagis i morse hamnade han på efterkälken, fascinerat betraktande något i trafiken. "Jag såg en gumma som körde taxi!" Jag undrar just hur mycket gumma hon var, kvinnan bakom ratten...

Mammor kan förresten inte köra maskiner, enligt Emil. "Jo då, det kan de visst, men det är inte så vanligt att de gör det." Hm... "Jamen barn kan inte köra maskiner... Bara gaffeltruck!" (Det har han ju själv gjort med Andrea.)

Som en annan Madick går Andrea på uthustaket. Vi hittade ett nytt fint ställe att till exempel göra läxa på, eller meditera, eller leka och dricka te. Det är så att grannen har ett stort avokadoträd precis intill vår tomt, och det fungerar lite bakvänt. Låter sina torra löv falla till marken nu, när det ska föreställa vår, istället för om hösten. Så det är ett sjå med att hålla hängrännorna fria, i synnerhet som den slänger ner torra blommor i drivor samtidigt. Hursomhelst, när far nu var på taket så ville inte Andrea vara sämre. Då gick far efter kameran. Förstås.

... satt Efraim med mamma under den tilltagande skuggan under vinrankan.

... var det som pratade med farfar tidigare idag. Det verkar vara niño-år i år (Humboldtströmmen rinner baklänges och skapar dåligt väder), för sommaren som redan borde vara stabilt etablerad får ingen styrfart. Och vi blir förkylda. Emil har haft feber till och från i en vecka nu, och idag är det till.

Fast han är en rätt förtjusande sjukling, lätt att ha att göra med.

Den blå färgtonen på fotot valde han förresten själv. Fast knallblå. Jag drog ner den till en lagomare nivå. Enligt mig då, alltså.

Andrea har photoshoppat den här helgen. Pappa hjälpte till litegrann. Resultatet blev en guldfisk, inspirerad av vår stora akvairestädning och -förnyelse igår kväll:

Egentligen talar väl bilden för sig själv, men... Kanske en lektion i emilska gör den ännu tydligare. Eller var det Andrea som kom på att det skulle heta yuppi? RAMP säger nog du, men våra barn kallar såna YUPPI!! (företeelsen finns knappast i plural, man kan ändå bara göra en yuppi i taget). Det handlar alltså om att ställa sig längst upp och så bara låta benen löpa. Emil gör normalt minst ett par om dagen; på väg till dagis finns ett stort hus med fina ramper; det brukar bli minst en på dit- och en på hemvägen.

Men Chilláns sannolikt bästa yuppi hittade vi igår, vid ingången till flickskolan "La Purísima" (=den jätterena, alltså den jätterena Maria, Jesu Moder, jo kyss du mig därbak...), där Andrea var med på en liten köruppvisning igår, och Emil och jag kom för att lyssna.

Vi har haft en regnig vår och i skrivande stund regnar det. Men trots det börjar solen ta rätt ordentligt när den väl bestämmer sig för att titta fram. Så i förrgår kom mamma hem med en solhatt till Emil. Först förhöll han sig skeptisk, men så erbjöd jag mig att ta ett foto av honom så att han själv kunde se efter hur bra den passade (förr i världen använde man nånting som kallades "spegel")... Den idén gillade han... och fick hålla med om att hatten passar hur bra som helst.

Sitta lull är en konst det med och det vore inte helt sant att påstå att Efraim behärskar den. Fast lite.

... "den dåliga modern". Nej, inte Doris. Krukväxten som hänger bakom henne heter så; ser ni hur den slänger ut sina telningar?
Är inte det å andra sidan precis vad som är kärleksfullt och rätt att göra när de når en viss ålder? För Madonnan bevare oss högre makter...

Kanske gör sig bilden bäst i svartvitt? Det är förstås en smaksak vad som föredras. Tyck gärna till!

Emil gillar den här bilden, som är från i onsdags. Enligt honom handlar den om när han tvättade blommorna. De var smutsiga, påstår han.

Igår hade vi en härlig dag tillsammans. Andrea var på sedvanligt varannantorsdagsbesök och möttes av en överraskning i form av en bok som författaren Åsa Lind skickat till henne, dedicerad och med kort och allt. "Ellika Tomssons första bok" heter den och handlar om en tjej med en inställning till livet inte så olik Andreas: hon är en upptäckare.

Sen var hon på körövning, och så klistrade de halloweenpumpor av silkespapper på en ballong. Sen en film som vi bara hunnit se halva när vi åkte buss från Concepción i söndags, "Mall Cop", den vill vi verkligen rekommendera. Pizza på det! Men Emil blev allt slakare och snart nog förstod vi att han hade feber. Ville trots det ha korv, åt nästan hela korven, men kräktes - för att fortsätta äta korv! Rena romartagen.
Mest oförglömligt var när Andrea vid läggdags, eller egentligen en stund efter vettigt läggdags, låg i sängen bredvid Efraim som sprudlade av lycka över att ha sin syster så nära, och det kändes som att han riktigt upptäckte henne för första gången. De hade teman att prata om i bortemot en kvart.

Så kallas den lilla bambuarten Colihue också. Här bara en avbruten stjälk som stod och såg tråkig ut. I bakgrunden två svarthalsade svanar - det ser du väl?