Vi i Chile

Fototrissen Dagen Mor till Ära har det tredelade temat "Något kärt, något tryggt, något varmt" - och det ska enligt villkoren vara en bild på varje tema. Inte många har någon möjlighet att göra det jag kan - ta bilderna INNAN temat presenteras, utan att använda arkivbilder! Det förutsätter att man bor minst en timme västerut. I vårt fall rör det sig om sex (och vi huttrar nu när ni har det varmt och skönt).
   Här bjuds alltså på triptyk från Emils sänggående för en stund sedan, så rykande färsk att mjölken ännu kluckar i magen på gossen. Vid vars sida mor lär ha somnat. Jag ska nu  gå upp och kika efter hur det är med den saken.



Fler trisslösningar finner man här.

... är många, men till de favoritigaste favoriterna hör nog åsnan.

"Grunge grunge" låter det när den här åsnan tuggar sin havre.

Max en månad kvar nu. Mamma virkar lappar. Gula, röda och gröna som ska bli ett lapptäcke till liten.

Andrea gillade idén med Fototriss och bestämde sig för att delta med tre egna bidrag. Temat är alltså SPETSIGT denna vecka:



(Bilderna är klickbara och ses då större. Fotografen vill ha det så. Den sista fick plastmamma Doris ta för att Andrea själv skulle kunna vara med på bild, men idén och arrangemanget är Andreas. Så går det till även i de mest välrenommerade fotoateljéer.)

Kära fototrissare, jag är glad att göra er sällskap. Det är första gången för mig alltså. Tyvärr har jag inte haft någon möjlighet att nyta (nog ett nytt ord va?) bilder den här gången men hoppas ni förlåter att jag mjukstartar med gamla. Modellerna heter Andrea och Emil. De är inte riktigt kloka... (Eller är det just det de är?).

SPETSIGT är alltså temat:




(För de som inte vet vad Fototriss är: det rör sig om en utmaning till alla hugade fotografer att varje vecka presentera tre egna bilder på ett givet tema. Helst nytagna. Härifrån administreras utmaningen: http://fototriss.blogspot.com/ På den sidan kan man se vad andra trissfotografer hittat på med temat.)

... som fyller år idag. Vi firar med några bilder från i helgen.












Och så en nästanbild... Vad några centimeter i nederkant skulle
ha gjort för den här bilden...  "D´oh!" som Homer Simpson skulle
ha uttryckt saken. Bättre lycka nästa gång... (Fast Andrea är
förstås lika vacker ändå.)

... fast Andrea var med förstås. En morgonbild från vår bergsutflykt den 13 december ifjol. "Orm Alvis Wile"? Jepp.

... är fyrkanter runda.
   Ungefär som i Photoshop. Där kan den mest urblekta, suddiga bild bli... tja, något blir det åtminstone av den om man drar i så många reglage man kommer åt.

Det är bara en mindre andel av våra bilder som når bloggen. Här är ett par från en varm dag i november. Emil hade kissat och gick sedan barfota på den solheta betongen. Då gick det så här.

Två sega råttor med ihopknutna svansar är förklaringen till den här bilden. Plus en god portion syskonkärlek förstås. Bilden tagen på väg ut till flygfältet i lördags.
   På hemvägen fick vi lift med en buss som normalt inte trafikerar turen och formellt sett var ur trafik. Så vi slapp betala och blev körda ända hem till dörren. Det behagade inte Andrea; hon var inställd på äventyr och ville ha mer av den varan trots att det regnade och redan var mörkt. Jag fick upplysa henne om vad ordet äventyr betyder - det är en resa som tar en dit den vill, vilket inte nödvändigtvis är dit man själv vill. Och ibland leder den till den egna dörren fast man ville skåda över världens kant. Det är bara att ödmjuka sig och följa med.

Andrea i flygklubbens hangar i lördags eftermiddag. Med Emil som påhejare och beundrande publik.

För dem som eventuellt tyckt att artistnamnet ORM var ett stolleprov men finkänsligt hållit inne med kommentarer: räds icke, det var mest blott ett experiment. Ett härmed skrinlagt sådant.

... gäller det att ha när man spelar Flygbingo, ett sällskapsspel som Andrea uppfann igår. Det var så att hon kom till oss  med en enormt upplagrad äventyrslusta. Att ha legat sjuk hemma i sängen i en vecka och för övrigt bara gå i skolan... Nej, det var hög tid att ge sig av ut och upptäcka!
    Så vi åkte till våra gamla jaktmarker; till flygfältet intill huset där vi bodde förut. Det började spöregna, men vi hade tur och fick ta skyle i hangaren. Där fanns 18 små flygplan, proppfullt! Och Andrea upptäckte en tavla inne på kontoret där allt flygplanens nummer stod uppskrivna: CC-PNP, CC-TKW och så vidare. Så... det var upplagt för flygbingo! Bara att sätta igång och kombinera rätt nummer med rätt flygplan. Så där sprang hon omkring en god stund och bingoade mest på egen hand, medan Emil förklarade allt om ett flygplans uppbyggnad för mig. "Det här är ett... Vad heter det pappa?" "Det är ett vingstag." "Det här är ett vingstag", o s v.
   Emil kan vid det här laget många fler ord än bara brandslang ska ni veta.
   Det var sen eftermiddag och dåligt ljus - utom för just den här sortens bilder då.

... tills lillebror väntas komma till världen. Stor mage för Doris att bära omkring på. Den som tydligast uttrycker sin otålighet är nog Andrea, som knappt kan bärga sig innan hon får hålla Efraim i sin famn.
   Efraim ja. Vi vet ju att det blir en pojke, och det namnet börjar bli så inarbetat att det är svårt att tro att det kan bli tal om något annat. Jo, ett kompletteringsnamn har vi nog tänkt, liksom Andrea heter Elin (och oftast kallas för det i skolan och bland vännerna, faktiskt) och Emil Alfonso. "Gul bil Efraim" tycker Emil att lillebror ska heta. Han är så lurig att man svårligen kan avgöra om han skojar eller menar det. Det mesta lutar åt att han driver med oss, dock. Annars har de flesta namn i almanackan virvlat förbi känns det som. Jag högläste Barna Hedenhös häromkvällen och Doris hörde på, och tyckte Sten lät fint. Vad tycker den svenska menigheten om Sten Efraim? ("Tja, kan man heta Orm så..." Om man nu kan det...)
   Kulvert ska han iallafall slippa heta, det lovar vi. Liksom för den delen Bumling.
   Vad gäller följande bilder så är de påklädda tagna av Stephan och de delvis avklädda av mig. Efterbehandlade av Doris och mig tillsammans. Publicerade med tillåtelse av Doris som till skillnad från de flesta chilenskor, törs jag nog påstå, inte kan se något konstigt i att exponera lillens matförråd.

                    

Ytterligare två höstbilder i sköna maj. Flickan till vänster på den liggande bilden är Manon, Stephans dotter och Emils suveräna lekkamrat (bra sugen på den gula krattan...). Den bilden har i själva verket Doris tagit, fast min vattenstämpel åkte på i förbifarten.

Andrea gjorde också en bild. I programmet Lightroom. Ja, egentligen är det Doris som tagit den, men Andrea stod för efterbehandlingen. Här ser ni resultatet, med både signatur och vattenstämpel som synes. "Plocka gråa höst" heter bilden:

... med test av vattenstämpel och nytt artistnamn. Orm Sigurdsson efter förslag imorse från Doris. Det finns en del skäl till det namnet men jag låter dem förbli dunkla. Nåt ska man heta, det får duga som förklaring.

... har invigts. Sigurdsson är ett väldigt komplicerat efternamn i Chile så jakten efter ett fotografartistnamn pågår för fullt. "Mattias Staffan" (mitt aldrig brukade andranamn, som här låter efternamnsaktigt) kanske det får bli.

Vi får se om också Doris klättrar ombord på fotograftåget, det som vi hoppas ska leda till en pixeluppbyggd försörjning så småningom. Andrea leker redan med spakarna i Lightroom och Photoshop.

Hur som helst så var fotografvännen Stephan Vallot på besök och hjälpte oss att rudimentärt inreda vår hemmastudio. Ljussättningen på den här bilden är hans, om rätt ska vara rätt. Ett diffust ljus uppifrån och en koncentrerat på löven bakom barnen:



Vattenstämpeln ska vi försöka köra med framöver; fast lite diskretare kan den förstås vara. Onödigt att bjuda på bilder på internet, om vi råkar få till det nångång.