Vi i Chile

Puyuhuapi är namnet på ett litet fiskeläge längst in i en fjord flera timmars resa norr om Coyhaique, som är huvudorten i Aysen, den nordligare av de två patagonska provinserna i Chile. Där höll vi till i några dagar i regnigt väder. En utflykt till "el ventisquiero colgante", den hängande glaciären, hann vi med. Över tre kilometers brant stigning på två timmar; Emilplutten gick själv! Men var rejält trött sen och fick sitta på fars axlar på nervägen.

Flera av bilderna har Andrea tagit.

Fågeln på en av de sista bilderna är en kolibri.

Efraim börjar bli lite större, och så har vi fått ha Andrea hos oss lite längre sammanhängande tid. Så syskonen börjar bli riktiga bundisar.

Pappa var kaffesugen och vi letade upp en hotellrestaurang som råkade ligga på åttonde våningen. Vad såg vi därifrån, om inte:



Så här kul var det när det var syskonen Sigurdssons tur:

Hemresan skedde via flyg till Puerto Montt och därifrån vidare med nattbuss till Chillán, dit vi lyckligen kom fram i morse. En stund senare var Andreas semester med oss slut för den här gången, och hon firar nu de sista fjorton dagarna av sommarlovet med mamma. I Dichato vid havet och på morfars lantställe en bit utanför Chillán, tror vi.

Så här kul hade vi på bussen igår innan vi drog en varsin filt över oss och sov resten av resan:

Det här är lite av ett svar på farfarofarmors kommentar på vårt förra blogginlägg. Men också en hälsning och upplysning om var vi befinner oss. Några 22 minusgrader har vi inte, men kallt nog för årstiden, som Efraims klädsel demonstrerar.

Vi befinner oss i Coyhaique i Patagonien sen i onsdags. Imorgon tar vi bussen till Puyuguapi, en by längst in vid en fjord några timmars bussresa norrut. Vi får se hur länge vi blir iväg, kanske till på måndag-tisdag någonting.

"Bumbum" är det smeknamn Efraim har gått och fått på sistone. Det är nämligen vad han säger om det mesta. Bajs - bumbum. Sova - bumbum. Sitta på golvet och undersöka massor av saker - "Bum" och "Bumbum".

Han är väldigt fin, vår Efraim/Bumbum/Björn.

Tunnsått med bilder på bloggen på sistone. Det lär bli så framöver är jag rädd, men då och då ska vi väl lyckas pilla upp en bild eller två.

Den här gången Efraim. Fotograf har Doris varit medan jag, Mattias, har stått för efterarbetet.