Vi i Chile

Lådan från farmor och farfar har kommit. Och eftersom det är en konstig vecka har Andreatorsdagen förvandlats till en tisdag och en halv onsdag; vi har henne med andra ord här idag (fast hon just nu är i skolan för sina eftermiddagarslektioner; långa skoldagar har hon...). Så... Vi har öppnat lådan! Många skolböcker var det! Så många att tiden nog inte kommer att räcka till att arbeta i dem alla, tyvärr; vi får välja ut de som verkar roligast och bäst. Och så har vi ju en till liten svensk på tillväxt, en som helst av allt tittar på "Eva" och svarar B när någon säger A, samt när han vaknade efter sin förmiddagslur tidigare idag inte brydde sig om att stiga upp, utan föredrog att stanna i sängen med en god bok, Dinkeli Dunkeli Doja om den är bekant. Tack farmor och farfar för allt (för det som var presenter och för arbetet att köpa allt, men vi räknar med att ni specificerar kostnaden för det som INTE var tänkt att ni skulle betala).

Här några bilder. Kniven i Emils hand gick han själv efter i köket i samma stund som han fick syn på lådan. Han vet mycket, vår Emil.

Lådöppningen är för övrigt filmad, liksom en hel del av Andreas förehavanden i helgen; vi ska bränna en DVD och skicka så får ni se.

    

Vår vän belgaren Stephan som figurerade på bloggen för några veckor sedan skickade bilder från vår helg med föräldraorganisationen "Nueva Paternidad". Han är inte för intet fotograf.

 

        

Jodå, bonden Carlos höll sitt ord och mjölkade lite senare än vanligt så att vi hann vara med. Han håller till bara ett par hundra meter från vårt hus och vi kan komma så ofta vi vill. Emil lär bli halvfärdig agronom (nåja...) innan året är till ända!

I eftermiddags fick mamma ett underbart erbjudande: att tillsammans med Emil få följa med en bonde ut när han samlade ihop sina kor och kalvar. Vi bor ju på landet, men någon riktig direktkontakt med bondgårderiet har vi inte haft. Nu verkar det som att den isen är bruten; imorgon bitti ska vi få vara med om (hand-)mjölkning, och mjölken köper vi förstås och tar med oss hem, så har vi färsk "bonnamjölk" till gröten/müslin/"lillemumset " (fråga Andrea vad det ordet betyder; själv har jag ingen aning) eller vad vi nu äter. Och erbjudandet är stående; bonden är själv barnlös och blev förstås förtjust i Emil. Det ska bli kul att se vad det kan komma ut av det hela.

Den här bilden är från i torsdags för nu en vecka sedan, när Andrea var hos oss. (Därav kan ni räkna ut att hon ska vara med oss hela helgen som kommer, och sedan torsdagen som följer o s v enligt ett varannanveckorssystem). Somliga skulle kalla det som låg på terrassen för en vedhög, men inte Andrea! För henne var det ett berg, och hon var den första som - tillsammans med sin drake från IKEA - lyckades bestiga detsamma. Som ni ser har hon satt upp en flagga och allt. Om ni tycker att hon ser ovanligt mallig ut på bilden så är det bara för att hon har anledning att göra det - först utan syretub på Mount Vedhög. Det ni!

För ett par månader sedan bildade vi gruppen Nueva Paternidad - Nytt Föräldraskap - som dels är ett forum för ömsesidig hjälp och uppmuntran mellan fäder som är avskurna från kontakten med sina barn, och dels verkar för att förändra den chilenska mentaliteten och familjelagstiftningen, så att barns rätt till sina båda föräldrar börjar att respekteras. Fast ju mer vi gräver, desto mer märker vi att förändringen behöver vara än mer djupgående - det handlar helt enkelt om respekten för barns indiviudalitet och deras rättigheter. Där brister det i Chile, och det är påfallande hur ofta det är kvinnor som, utifrån den roll de har vuxit upp i inom machokulturen, har svårt att förstå barns behov och egenart.
Gruppen börjar få en underbar dynamik, med allvar och lek, män och kvinnor, inåt- och utåtriktad verksamhet o s v i lagoma proportioner. I helgen hade Doris och jag den stora äran att ta emot en del av gruppen i vårt hem för att diskutera och försöka skriva dess manifest. Andrea hade mammahelg och Emil hade vi lokaliserat ut till vår "nana" Carmen för att han inte skulle vara ivägen, men i efterhand nästan ångrade vi oss, när vi såg vilken lycka han gjorde vid sin ankomst på söndagseftermiddagen. Gabriel, som ses bekanta sig med Emil på en av bilderna, har till exempel inte träffat sina söner på två år, och de har hjärntvättats av sin mor att avvisa honom och allt han står för... Vår lille trollkarl Emil hjälper till att ge honom hoppet åter. Med sedvanlig rättframhet vann han snabbt ett dussin mycket ömma hjärtan.

(Det är torsdag och Andrea är här. Hon har gjort sin läxa och sitter nu bredvid mig och ritar. Men nu ska hon lägga hon upp några bilder i bloggen!)

Emil äter lillemums.

Pappa dricker kaffe.

Draken äter sin STORA varma tallrik av DUNDERGRÖT

Alla äter sin dundergröt, kaffe och sitt lillemums.

... men i söndags var jag ganska förkyld efter en lång och blåsig promenad med min pappa och Andrea. Vi såg en gris och kastade sten i vattnet.

Hälsningar Emi´




Andrea tog bilden.

Det är i skrivande stund söndagförmiddag och vi pysslar alla med något. Doris stryker, Emil ritar och tappar pennor, jag tittar igenom gårdagens bilder samt plockar upp pennor från golvet, och Andrea gör en läxa som går ut på att berätta en historia om en ostälskande mus.
Igår var vi ute på en liten expedition i närheten, Andrea och jag. Idag ska vi göra om det, men med matsäck. Kanske Emil får följa med också, vi får se. Han har varit förkyld och aningen outhärdlig de senaste dagarna; kanske får han stanna hemma och titta på Pippi eller "Ebba" (som är Eva; känd från "Fem myror").

Här kommer några bilder från igår. Den första betyder: äntligen har det regnat! Det var i torraste laget här ett tag, nämligen.

 

---

---

Här ser ni Andreas och mina läxor som vi gjorde till varandra. Som ni ser läser
hon riktigt bra redan på svenska! Vad gäller skrivandet fick hon hjälp med en bokstav
per ord, och sen blev det mest rätt. Att få en bock betyder i chilenska skolor inte fel
utan rätt; det är Andrea själv som har rättat sin läxa.
   Medan jag satt och ritade läxa passade Andrea på att läsa sin första bok; "Drakens
vän" heter den och är jätterolig; den handlar om en drake som försöker bli kompis
med ett äpple. Det är inte lätt, kan vi avslöja.

... tittade in på besök.



Den här bilden togs den 1 april. Det passar bra, för se det är ingen pålle, det är Emil! Mamma köpte dräkten i en secondhandaffären. För övrigt var Emil uppsutten när han tog emot den; vi tog en tur bortemot bondgården i kröken (farmor och farfar vet var den ligger) och hade turen att bli inbjudna att få se på djuren, och den snälle farbrorn som jobbar där tog med sig Emil på en tur på sin egen häst. Så... Rida på söndag, rida på tisdag... inte underligt att det växt ut en svans på Emil av allt detta kusliga umgänge.

Andrea var hos oss från klockan 13 igår till idag på morgonen. Hon var på ett sprudlande humör och vi såg till att ta väl vara på den korta tid som blivit oss beskärda. Tillsammans med Emil såg vi på tre eller fyra avsnitt Pippi Långstrump och så på kvällen, efter vanliga läxan, hittade vi på läxor till varandra, hon på spanska och jag på svenska. Vi klarade det ganska bra båda två; hon hade lite problem med "yxa" och jag med "salchicha" (som betyder korv). Rätt var det var satt hon fördjupad i en läsasjälvbok, och efter någon kvart var den utläst! Hon KAN läsa på svenska, ser man på; nu ska det bara träning till.
Våra torsdagar är mycket värda för att vi inte ska hinna glida för mycket ifrån varandra mellan varannanhelgerna.
Jag är inne i ett intensivt arbetsskede, och delvis av den anledningen har Doris tagit tillfället i akt att hälsa på en väninna i en ort med ett så fantastiskt namn som Quinta Tilcoco ("Kintatillkåkkå"). Emil har övat hela veckan på att uttala namnet men det är lite knepigt, allt. Fast han har haft mycket klart för sig att han skulle åka, och vem som skulle hälsas på. Tía Haydee, nämligen, en tant (på dryga tjugotalet år) som alltid har funnits med lite i kanten av hans unga liv.
Själv har jag jobbat och lyssnat på Doris Lessings självbiografi "Under huden". Högeligen intressant.
Här kommer en bild från för några dagar sedan när lille mannen och jag gick ut på fältet bakom huset och njöt av solnedgången.

Andrea har en några år äldre väninna som lystrar till det märkliga namnet Mistica. De brukar träffas här ibland och leka katt och mer i den stilen. Här är några av deras egna bilder från senaste gången, som var i fredags.









Emils kommentar till tjejeriet kommer här... (Fast sanningen är förstås att han älskar att vara med.)

Doris skriver uppsats den här terminen. Det har hittills resulterat i två mössor, tre halsdukar och en tröja (till Sofia)... Man tänker visst bra till stickornas klickande. Här förevisar barnen en del av kollektionen.

         

... kommer här från en kusin som är lika kusligt galen som han. Vi hälsade på en lantgård igår och Emil tillbringade säkert över en timme på hästryggen.

---

- Emil! Inte får du rida helt på egen hand!!

- Ja men om Andrea är med då??

- Mmm... Då går det bra.

---

Sommaren börjar falna. Vi har augusti i mars.

---

Barnen fick vara med och baka bröd i en vedeldad ugn av klassiskt gammeldags lantligt snitt: en lerinbäddad järntunna. Jag ligger in bilderna som tumnaglar, så får ni klicka på dem om ni vill se dem större.

---

Som jag skrev häromdagen så har Emil nyss lärt sig att åsnan säger "i-A". En lycklig tillfällighet ville att han skulle få göra riktigt åsnefamiljs bekantskap strax efter att ha tillägnat sig detta ljud. Fast att det söta djuret skulle låta fullt så trädvältande jättehögt hade inte föreställt sig... Det tog en liten tid innan han övertygade sig om att våga gå nära åsnorna efter att ha hört deras hiskliga skrianden. Förresten var de inte alls så spännande som hästen, hans favoritdjur alla kategorier. Andrea tog däremot karlssonsklisterkreaturen till sitt hjärta.

---

Men Emil... Han gör som kusinen Noel, han håller sig till hästar.