Vi i Chile

Efter en långvarig och ganska total bildtorka svämmar vår blogg plötsligt över, som ni märker. Men undra på det, med vårt nya fina hus och alla bilder det inspirerar oss till. Se bara Andrea på balkongen för en stund sen till exempel:

Vi börjar med ett typiskt Andreaspex:



Åka två ihop brukar inte gå så bra, såvida inte av åkarna är Emil:



250 kvadrat... Vi har en del att stå i innan alla vita väggar har något att vila ögonen på... Det första Doris gjorde var att hänga ett glasprisma i de stora fönstrena uppe.

       

Emil från häromkvällen i sin nya herrskapsmorgonrock och med tågbanan som farmor och farfar skickade till tvåårsdagen:

... dit man för övrigt kan ringa (med sex timmars tidsskillnad svensk sommartid och fyra timmar när det är vinter i Sverige; när det är kväll i Sverige är det bara mitt på dagen i Chile).

Numret är 0056-42328462



Kul med alla kommentarer till bilderna förresten; det är barnsligt, men det ger lite liv och motivation åt bloggandet med en smula feedback.

Av olika skäl blev det läge att röra på oss in mot stan. Vi började leta hus så sent som för ett par månader sedan och... ja, vi nyper oss nästan i armen, men nu är vi redan på plats på vår nya adress: Carrera 422, Chillán (dit man kan skicka post direkt). Det ligger bara två kvarter från Plaza de Armas, "Vapentorget", som på sedvanligt vis utgör stadens mittpunkt. Det är stort, omkring 250 kvadratmeter, och därtill har vi en rejäl innergård som jag hoppas att vi får chans att visa många fina bilder ifrån framöver. Och så är det till på köpet vackert; ett gammaldags hus med en arkitektur som inte är särskilt högt värderad av de flesta chilenare, men som vi förstår att uppskatta desto mer. Det är många fina trädetaljer och ett underbart vackert ljus; vi törs nästan lova särskilt fina bilder framöver.
    Men... det allra bästa är förstås trappan... och vad man kan ha den till, med hjälp av Emils gamla madrass... Fråga bara Andrea...

         

I Chile har barnen sin dag - inte för att uppmärksamma deras rättigheter eller så, nej nej... utom den att få presenter. Överdrivet förtjusta i den är vi inte, men en varsin liten "littles petshop-gubbe" fick barnan ändå... och en varsin tröja med tryck. Konstnären är Pappa; ja, det var liksom min tur efter att två farsdagar i följd ha fått fina tröjor av Andrea. På Andreas tröja ses en flygande korv; ett återkommande tema i vårt toksagoberättande, och på Emils en gul stol. Det har sin historia... Emil går ju på dagis sen någon vecka, men han vill INTE veta av att lämna förrummet, där pappa sitter vid sin dator, för att gå in och närvara med de andra barnen... nej, nej... STOL säger Emil (ibland på svenska och ibland på spanska), när fröknarna kommer för att övertala honom, och så visar han på stolen han sitter på, tryggt legobyggande bredvid sin pappa. Så... favoritstolen avporträtterades och fick pryda hans barnensdagtröja. Emil förklarade själv vid middagen idag vad det handlar om; hur barnen ropar på honom och hur han svarar "stol".