Vi i Chile

Fruktsallad, det är gott det. Kommentarer är väl egentligen överflödiga. Bilderna är från förra helgen Andrea var hos oss, alltså några dagar innan syskonen förvandlades till blåkullafarare. Jo, en sak kan jag säga: så lätt klädda som Andrea på bilderna är vi inte längre. Här blåser en kall vind nu och det känns rentav frestande att tända i spisen för första gången i år. Möjligen kommer det att regna inom ett par dagar, det vore isåfall mycket efterlängtat.






Jag talade med min advokat idag, och hon var nöjd med sin måndag, då hon alltså höll sitt anförande inför appellationsdomstolen. Domarna lyssnade, berättade hon, till att börja med mycket förstrött för att inte säga direkt ointresserat, men såg under anförandets gång allt vaknare ut. Hopp finns, vilket jag har fullt upp med att ta till mig. Det går en slak lina mellan förströstan och illusion.

I Chile är familjelagstiftningen klart på efterkälken, och det är vanligt att pappor efter en skilsmässa blir helt avskurna från sina barn. Detta håller på att ändras så sakteliga, men det finns flera pappagrupper som jobbar för att förändringen ska ske snabbare. I en av dem, Nueva Paternidad - som förresten har flera kvinnliga medlemmar också - är jag engagerad, liksom min nyfunne vän Stephan Vallot, som är belgare och kämpar för att få återuppta kontakten med sin dotter Manón. Han och hans flickvän Filomena hälsade på oss i helgen, och tycke uppstod mellan alla parter, och inte minst mellan Emil och Stephan. I den här sagan finns en åsna, och Emil vet numera hur en sådan låter - i-A, i-A - fråga honom bara. (Men hästen säger fortfarande MU; det är så knepigt att gnägga.)

Nu ska jag berätta något av större vikt: Min advokat föredrog idag inför appellationsdomstolen våra argument för delad vårdnad. Om domsluten är lätta att ta avkunnas de per omgående, men i vårt fall har domarna (som är tre) valt att ta sig några dagars betänkande. Vidare accepterade de min advokats - Maria Rebeca heter hon och är både engagerad och skicklig - erbjudande om litteratur på ämnena PAS (pariental alienacion syndrome; alltså känslomässig påverkan av barnen i syfte att motarbeta den andra föräldern) och delad vårdnad. Faktiskt ser det ut som att det kan bli aktuellt med delad vårdnad. Be för Andrea, ni som i likhet med mig tror på positiva tankars makt!

Glad påsk heter det väl i vanliga fall, men Andrea vill gärna att det ska rimma, så hon satte "Glad choklad" som rubrik på sitt påskinlägg på fotologgen. Nu lånar jag den av henne.
Idag var det andreatorsdag, och hon kom hit uppfylld med påskförväntningar, som vi gjort vad vi kunnat för att uppfylla. Emil är alltid med på noterna, och att bli utklädd till påskakärring hade han naturligtvis ingenting emot. Fascinerat följer han här Andreas förvandling till en liten gumma.





Det Andrea gör vill såklart även Emil prova på. Som att måla ägg till exempel...

... alla nära, kära, vänner, bekanta och ströbesökare, till vår nya blogg. Vi, det är Andrea och Emil, jag Mattias och Doris - hon som inte syns på bilden ovan, och som förmodligen kommer att synas till minst av oss fyra, av den anledningen att hon är den bästa fotografen (i knivskarp konkurrens med Andrea...).

Det är lördag idag, vår "nana" Carmen jobbar långdag och är hemma hos en sussande Emil, medan Andrea är med Doris och kompisen Ernestito på bio. Själv har jag fått en timme eller två till övers för att gå igenom e-posten och skicka korsord.

Vardagen börjar så sakteliga lunka igång efter vår långa varma sommar. Det känns riktigt skönt!