Andreas resminne
I februari 2009 var vi hemma i Sverige för ett kortare besök. Andrea var med.
Häromdagen kom hon hem till oss med följande berättelse som hon arbetat med under några kvällar hemma hos mamma. Håll särskilt till godo LUCIA OCH KARL-OLOF I SJÖATORP. Det är vårt besök hos er som hon minns, och alltihop börjar med att bilen närmar sig Sjöatorp en vinterdag...
Berättelsen är skriven på spanska; "Hemma hos Lucia" heter den:
Såhär lyder den i svensk översättning:
HEMMA HOS LUCIA En dag åkte jag med farmor och farfar till farfars brors hus (Karl-Olof). Det var full vinter, i februari 2009. Vi åkte förbi en väldig sjö, med ett rött hus intill. Min uppmärksamhet drogs till en liten hamn och min farfar sa att på just det stället hade jag badat med Simon, och då dök en mängd minnen upp i mitt huvud. Så fort vi kom in i huset tog jag av mig stövlarna och vinterkläderna i den lilla hallen, innan vi steg in i köket, i enlighet med de svenska tradititionerna. Huset hade ett väldigt hemtrevligt kök. Vi åt svenska köttbullar och sedan dukade Lucia fram kakor över hela bordet.
Det fanns så många sorter att jag inte visste vad jag skulle välja. Vi satte oss i en stor och rymlig salong, men den var mysig tack vare de små handarbetade dukarna. Det fanns stora tavlor på väggen och en stor kista bakom bordet. Frun, Lucia, tog fram några papper som visade sig vara fotografier på deras döttrar efter att vi hade ätit, och jag la särskilt märke till ett foto, som var från en av döttrarnas examen och det som väckte min uppmärksamhet var mössan, som enligt Lucia var den mössa som man använder obligatoriskt.
Lucia såg att vi verkade uttråkade så hon sa att hon hade en överraskning till oss, och när vi gick upp visade hon en massa dockor för oss.
Där fanns alla sorters dockor: stora, små, smala, tjocka, med långt hår, kort, krulligt, rakt, blont, brunt, svart, rött, morotsrött och en blå anka! Det första jag såg var en liten docka med svart hår som saknade ett öga och bar randiga strumpbyxor, som jag tyckte var intressant, men resten intresserade mig inte så mycket och Emil, vad gäller leksaker, var mycket uttråkad för det var dockor och han ville ha ett flygplan, en bil etc. Och Lucia tog fram några båtar från ett litet rum och då blev han piggare! Jag blev väldigt nyfiken på det där lilla rummet och när vi steg in där fanns det: en tygkatt, en ansiktsmask, en liten vagn, ett diadem, en annan liten katt av ylle, ett snöre, en handväska, gamla skor och en hatt.
Jag tog på mig hatten, handväskan och skorna. I vagnen satte jag mellan filtarna dockan med svart hår, den lilla katten och en liten björn som Emil hittade där. Lucia sa att jag såg ut som en riktig mamma, medan Emil lekte med sina båtar.
Jag tog fram en ful ansiktsmask som stod där på en hylla. Den var målad i många mörka färger. Emil ville också ha en, men det fanns inte så jag gav honom ett diadem med kniv, såhär:
Och vi gick ner med våra nya utklädslar. Lucia och de andra skrattade tillsammans åt oss och sa att de skulle ringa efter ambulansen.
Karl-Olof sa att han hade gjort masken och att han var tvungen att gömma den en längre tid, därför att hans yngsta dotter var livrädd för den. Jag hade redan tröttnat på utklädningskläderna, så jag lekte något annat. Jag hittade en studentmössa, fast liten, och den satte jag på den lilla katten och visade den för Lucia. Hon skrattade och jämförde den med sin dotters mössa. Den såg väldigt liten ut. Plötsligt så jag ett sovrum som väckte min nyfikenhet. Jag gick in och hittade ett leksaksparkeringshus, ett hus och några gamla tygbitar som visade sig vara - handdockor! Karl-Olof såg att jag lekte med dem och sa till mig: "Men vilken överraskning! Du har hittat dockorna som jag använde när jag var lärare! Jag visste inte att jag fortfarande hade dem!" Och så slog han sig ner och började leka med mig.
Det fanns en zebra, en anka, en älg, en liten gris, en krokodil och en känguru. Sen satte jag mig att leka med huset som inte hade möbler, men det var öppet och hade - djur!
Det var som ett riktigt hus. Sen lekte jag med parkeringshuset och satte elefanten som vaktpost, för det fanns ingen människa.
De vuxna kom upp för att se dockshowen och för att säga att det var dags att åka. SLUT
PS. Vad gäller vår färd till Saltkråkan så har tiden rusat iväg och bloggen gått i stå. Tidsnog, tidsnog kommer vi dit... Kika in nångång ibland så kanske det har hänt nåt. /Mattias
På väg till Saltkråkan del 2
Dag två i Dalcahue. Vi bodde på pensionat. Stor vedspis i köket med en tant som jämt drack mate. Som det alltid är i södra Chile.
"Mariscar" - det spanska ordet för att leta mariscos. Alltså skaldjur. Vi hittade en spindelkrabba. Jättegott, men den här var liten och fick krypa tillbaks ner i havet. Kammusslor hittade vi några stycken. Och en sjöborre.
.
(Bilderna är klickbara.)
Men så kom en fiskare och lovade oss gratis "merluza". Torsk på spanska, fast det här är förstås inte nån riktig torsk, inte ens en torskfisk, den bara heter så. Fast smakar lite likt. Ja tack sa vi och bjöd in fiskaren, Luis hette han. Kokt torsk och äggsås, det var nytt för honom. Musslorna la vi tillbaks i havskanten där tidvattnet snart tog dem tillbaka.
Andrea fyller elva!!!!!
Stort jättegrattis till vår tjej som fyller elva idag!!! Tyvärr - för oss alltså - är hon med mamma i Santiago. Vårt kalas får vänta i några dar.
Andrea: Nicky hälsar! Fanny också förresten.
Här en bild från vår Saltkråkansemester. Så bra hade vi det!!
Alla som vill se fler sommarbilder: titta in då och då under den närmaste tiden, jag lovar att lägga upp fler bilder.
Doris tog den här bilden:
Simon: Grattis till dig också!
På väg till Saltkråkan
Inför sommarlovet närmast krävde Andrea en resa till Chiloe, en stor och mytomspunnen ö i södra Chile. Darwin besökte den, liksom långt senare den berömde reseskribenten Bruce Chatwin... För att inte tala om oss i sällskap med syster Johanna med sönerna för några år sedan! Dags för återbesök.
.
.
.
Här hänger unghopen över relingen vid överfarten per bilfärja. Efraim såg havet för första gången, kan man nästan säga... Åtminstone så på närhåll och i någorlunda medveten ålder. Han gillade vad han såg!
I fiskebyn Dalcahue hade vi två trevliga dagar. Här bilder från den första av de båda. Bilderna blir större med ett dubbelklick!
Bilden på pappa och Emil tog Andrea i det allra sista kvällsljuset. Vi avslutar med ytterligare två andreabilder. Ett porträtt på hennes älskade Nicky i för dagen nyinförskaffad ylleskrud, och efter det ett rent konstfoto:
Tiden rinner iväg...
Det är nu snart två månader sen vi kom tillbaks till Chile efter vår långa och soliga sverigevistelse. Vi är tillbaks i rutinerna, fast delvis andra rutiner än innan vi åkte. Efraim började t ex på dagis i förra veckan och är stormförtjust. Fast just nu förkyld med feber och tämligen slak.
Den största förändringen är ändå att Doris har blivit gårdsfarihandlare - eller öppnat ambulerande boutique, välj själv. Det går alldeles utmärkt och vi har fått ett till ekonomiskt ben att stå på. Vilket gör att jag kommer att dra ner på korsordsproduktionen och ägna mig mer åt fotografi från årsskiftet eller så.
Bilderna nedan är från i morse. Andreas skola har firat 30-årsjubileum och varje klass fick i uppdrag att klä ut sig på ett varsitt tema. På Andreas klass´ lott kom hippietemat. Doris var just på inköpsrunda i Santiago, och tja... resultatet ser ni nedan. Observera jeansvästen; det är Emils urvuxna jacka som stylisten slet armarna av...
Den största förändringen är ändå att Doris har blivit gårdsfarihandlare - eller öppnat ambulerande boutique, välj själv. Det går alldeles utmärkt och vi har fått ett till ekonomiskt ben att stå på. Vilket gör att jag kommer att dra ner på korsordsproduktionen och ägna mig mer åt fotografi från årsskiftet eller så.
Bilderna nedan är från i morse. Andreas skola har firat 30-årsjubileum och varje klass fick i uppdrag att klä ut sig på ett varsitt tema. På Andreas klass´ lott kom hippietemat. Doris var just på inköpsrunda i Santiago, och tja... resultatet ser ni nedan. Observera jeansvästen; det är Emils urvuxna jacka som stylisten slet armarna av...
Muminmammans äventyr i Trollskogen, del 2
VEM ÅT PÅ KOTTEN??
Muminmamman har hittat en kotte. Fast det är visst inte mycket kvar av den. VEM KAN HA ÄTIT PÅ KOTTEN?
-
Muminmamman har hittat en kotte. Fast det är visst inte mycket kvar av den. VEM KAN HA ÄTIT PÅ KOTTEN?
--Var det du?
Hm... jag minns inte riktigt... Jag tror inte att jag äter kottar.... Eller jag menar.... Böööö! (det är nästan allt han säger nämligen, Efraim, fast "Bö!" säger han bra.)
- Var det du, Sören Spillkråka?
- Nej... det är andra hackspettar som äter kottar, inte vi spillkråkor... Fast det där ser mer ut som att en ekorre har varit i farten.
- AHA!! säger muminmamman...
- Var det DU, Kurre Korre?
- Eh... *smacksmack* (så låter ekorrar)... Vadå?
- Som åt på den här kotten?
- Eh, mm... *smacksmack*... ja det kanske det var? Vadådå?
- Man ska inte skräpa ner uti naturen (sjunger Muminmamman)
- Va? Men hörnu lilla trollfrun nu är du tokig. Det är en KOTTE... såna behöver man faktiskt inte plocka upp när man har ätit på dem!!
- Äh, jag skojade bara, säger Muminmamman. Jag var bara nyfiken på vem det var.
- Ja. Fast det var faktiskt inte jag. Jag lämnar alltid kvar en bit längst upp, den är inget att ha. Den där måste ha en skogsmus ha gnagt på.
- Aha, var hittar jag en sån då? undrar Muminmamman.
- Det vet jag inte. Glöm bort den där gamla kotten och läs en fin ekorresaga istället vettja!
Bröder och djur
(Vem som vill får gärna ta del av det här, men hälsningen är först och främst för Andrea, som befinner sig i Chile och saknar sina småbröder.)
Hej Andrea, idag hade vi två fina möten med djur, som du ser.
Muminmammans äventyr i Trollskogen, del 1
(Bakgrund: Vi är på Sverigebesök i sommar, alla utom Andrea. Men några av hennes småkompisar är med och är med om ett och annat...)
Barnen läser saga. (Det är Nour, din syssling som bor i Libanon, Andrea). Muminmamman tycker att det är lite svårt att förstå så hon går hellre på en liten utflykt...
- Vem är du?
- Ett troll!
- Som jag! säger muminmamman. Jag är också ett troll.
- Akta dig, han är farlig, ropar några.
Det är de tre bockarna bruse. Plus en riddare som ska hjälpa dem att klara av trollet.
- HJÄÄÄÄLPPP!!
Nu är det trollet som blir förskräckt.
- En jättestor och farlig riddare!!!
Mamman får medla, alltså hjälpa bockarna Bruse och trollet att komma överens.
- Bockarna måste få gå över bron, men ni får inte stampa så hårt!! Trollet kan ju inte sova då, förklarar hon för bockarna.
- Bä bä, okej då, säger bockarna.
- Gruff! Men okej då, säger trollet.
Han hade gärna velat stångas, men han förstår att riddaren är för farlig. Bäst att han håller sig lugn i fortsättningen.
Alla blev glada utom riddaren, som blev jätteledsen. Han hade velat slåss mot trollet!! Buhuu.....
Hunden Marinas utflykt
(Bakgrund: Doris, jag, Emil och Efraim är i Sverige över sommaren. Andrea är kvar i Chile. Den här berättelsen handlar om ett sommaräventyr som en av hennes små vänner, hunden Marina, gjorde idag.)
Sista liljekonvaljen.
Skogsstjärna. Tänk, en stjärna, precis som jag!
En liten Björn mitt i skogen! Hjälp!!
Jaså är det en SÅN björn, som åker cykel. Då är den kanske inte så farlig.
Va sa du för nåt??? En kott??
MYCKET linnea här.
Va STORT det är i skogen! Man får se upp så att man inte går vilse.
De där ska visst bli hallon sen. Jättegott! Fast bara för människor tror jag.
Nej men... HEJ!!! Vem är du? Va sa du? OSCAR??
Titta kompis, ganska fina blommor. Va sa du? Ekorrbär!!?? Var är ekorren då?
Konstig grej!!! (ananasgall heter den, därinne ligger det insektsägg)
Hjäääällllppp!!! Asch, det är bara en björnunge. Den är snäll, bara lite stor.
På blodjakt. Verkar ha hittat några korvar att sitta på.
Mums!!
Jättemätt!!
Ovanligt snygg pinne!
Lupiner (Andrea: såna som vi sett i Patagonien, minns du?)
![]()
src="https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/491917/images/2010/kolla-kompis-monke-heter-den_96355006_thumb.jpg" alt="" /> Monke. Konstigt namn, eller hur kompis?
Prästkragar. Ganska tjusiga.
Såklart blåklockor.
Nej, kaprifolen luktar inte så mycket längre. Fast kanske på natten. (Madreselva heter den på spanska, Andrea)
Gökärt. Godis för människor. Blä för hundar!!!
Hej små stackare!
Det verkar som att björnen gillar myror!
Är jag fin i måra och ögontröst? (måran är den vita, ögontröst den blå)
Eller kanske i kovall (den gula) och mormors glasögon?
Va händer??
Hjääälllppp!!
Ett torrt eklöv blir en fin solhatt.
En tjusig basker!! (boina)
En vilding!
Han kommer hitåt!
Jag måste gömma mig!
Tack för att du räddade mig, Andrea. Tycker du att jag passar i stjärnblommekrans?
Kanske snyggare med en klockhatt?
Nej så ska den sitta tror jag.
Sista liljekonvaljen.
Å så fin! Linnea heter den visst, den här blomman.
Skogsstjärna. Tänk, en stjärna, precis som jag!
En liten Björn mitt i skogen! Hjälp!! Jaså är det en SÅN björn, som åker cykel. Då är den kanske inte så farlig.
Va sa du för nåt??? En kott??
MYCKET linnea här.
Va STORT det är i skogen! Man får se upp så att man inte går vilse.
De där ska visst bli hallon sen. Jättegott! Fast bara för människor tror jag.
Nej men... HEJ!!! Vem är du? Va sa du? OSCAR??
Titta kompis, ganska fina blommor. Va sa du? Ekorrbär!!?? Var är ekorren då?
Konstig grej!!! (ananasgall heter den, därinne ligger det insektsägg)
Hjäääällllppp!!! Asch, det är bara en björnunge. Den är snäll, bara lite stor.
På blodjakt. Verkar ha hittat några korvar att sitta på.
Mums!!
Jättemätt!!
Ovanligt snygg pinne!
Lupiner (Andrea: såna som vi sett i Patagonien, minns du?)
src="https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/491917/images/2010/kolla-kompis-monke-heter-den_96355006_thumb.jpg" alt="" /> Monke. Konstigt namn, eller hur kompis?
Prästkragar. Ganska tjusiga.
Såklart blåklockor.
Nej, kaprifolen luktar inte så mycket längre. Fast kanske på natten. (Madreselva heter den på spanska, Andrea)
Gökärt. Godis för människor. Blä för hundar!!!
Hej små stackare!
Det verkar som att björnen gillar myror!
Är jag fin i måra och ögontröst? (måran är den vita, ögontröst den blå)
Eller kanske i kovall (den gula) och mormors glasögon?
Va händer??
Hjääälllppp!!
Ett torrt eklöv blir en fin solhatt.
En tjusig basker!! (boina)
En vilding!
Han kommer hitåt!
Jag måste gömma mig!
Tack för att du räddade mig, Andrea. Tycker du att jag passar i stjärnblommekrans?
Kanske snyggare med en klockhatt?
Nej så ska den sitta tror jag.Nej, här fanns bara grönsaker. Jag har blivit hungrig! Nu går jag hem. En slick på nosen, Andrea!
Allt väl med oss
Ja, jordbävningen här i Chile natten till lördagen har ni väl hört talas om?
I Chillán där vi bor, skedde mycket liten förödelse och vi kom alla undan med blotta förskräckelsen - och knappt ens den! Inget är nog mer lugnande än att behöva lugna ett barn! Vi hade inte råd att bli rädda, och sen gick vi ut och sov i trädgården - i tron att det var en rätt normal jordbävning vi genomlevat. Först dagen efter förstod vi hur stark den varit - 900 gånger starkare än den som drabbade Haiti, till exempel...
Jag är imponerad av den chilenska byggnadskonsten och respekten för byggnormerna.
I Chillán där vi bor, skedde mycket liten förödelse och vi kom alla undan med blotta förskräckelsen - och knappt ens den! Inget är nog mer lugnande än att behöva lugna ett barn! Vi hade inte råd att bli rädda, och sen gick vi ut och sov i trädgården - i tron att det var en rätt normal jordbävning vi genomlevat. Först dagen efter förstod vi hur stark den varit - 900 gånger starkare än den som drabbade Haiti, till exempel...
Jag är imponerad av den chilenska byggnadskonsten och respekten för byggnormerna.
Puyuhuapi
Puyuhuapi är namnet på ett litet fiskeläge längst in i en fjord flera timmars resa norr om Coyhaique, som är huvudorten i Aysen, den nordligare av de två patagonska provinserna i Chile. Där höll vi till i några dagar i regnigt väder. En utflykt till "el ventisquiero colgante", den hängande glaciären, hann vi med. Över tre kilometers brant stigning på två timmar; Emilplutten gick själv! Men var rejält trött sen och fick sitta på fars axlar på nervägen.
Flera av bilderna har Andrea tagit.
Fågeln på en av de sista bilderna är en kolibri.
Flera av bilderna har Andrea tagit.
Fågeln på en av de sista bilderna är en kolibri.
Andrea och Efraim
Efraim börjar bli lite större, och så har vi fått ha Andrea hos oss lite längre sammanhängande tid. Så syskonen börjar bli riktiga bundisar.
Roliga bollar
Pappa var kaffesugen och vi letade upp en hotellrestaurang som råkade ligga på åttonde våningen. Vad såg vi därifrån, om inte:
Så här kul var det när det var syskonen Sigurdssons tur:
Så här kul var det när det var syskonen Sigurdssons tur:
Hemresa
Hemresan skedde via flyg till Puerto Montt och därifrån vidare med nattbuss till Chillán, dit vi lyckligen kom fram i morse. En stund senare var Andreas semester med oss slut för den här gången, och hon firar nu de sista fjorton dagarna av sommarlovet med mamma. I Dichato vid havet och på morfars lantställe en bit utanför Chillán, tror vi.
Så här kul hade vi på bussen igår innan vi drog en varsin filt över oss och sov resten av resan:
Så här kul hade vi på bussen igår innan vi drog en varsin filt över oss och sov resten av resan:
Bumbum i Patagonien
Det här är lite av ett svar på farfarofarmors kommentar på vårt förra blogginlägg. Men också en hälsning och upplysning om var vi befinner oss. Några 22 minusgrader har vi inte, men kallt nog för årstiden, som Efraims klädsel demonstrerar.
Vi befinner oss i Coyhaique i Patagonien sen i onsdags. Imorgon tar vi bussen till Puyuguapi, en by längst in vid en fjord några timmars bussresa norrut. Vi får se hur länge vi blir iväg, kanske till på måndag-tisdag någonting.
"Bumbum" är det smeknamn Efraim har gått och fått på sistone. Det är nämligen vad han säger om det mesta. Bajs - bumbum. Sova - bumbum. Sitta på golvet och undersöka massor av saker - "Bum" och "Bumbum".
Han är väldigt fin, vår Efraim/Bumbum/Björn.
